Markberedning

 

Markberedning

I skogsbrukets barndom skedde återväxten genom mer eller mindre slumpartad självföryngring. Redan på 1800-talet insåg man emellertid markberedningens betydelse. En planta klarar sig naturligtvis bättre om vegetationen närmast runt plantan först rensas bort. Då minskar nämligen konkurrensen om ljus, vatten och näring. Modern forskning har även visat på andra fördelar med markberedning. Frilagd mineraljord ger tex. högre marktemperatur samt minskar snytbaggeskadorna. Ursprungligen skedde markberedning för hand med olika typer av hackor; klo-, pik-, och flåhacka. Med hackan rev man bort fläckar av marktäcket för att blottlägga mineraljorden. Arbetet var mycket tidsödande. Man började därför markbereda med hästdragna markberedare. Den enklaste var klösharven, gjord av en två meter lång stock, helst rotstocken av en risig gran. Alla grenar var avkapade, med bara tre decimeter långa stumpar kvar. Betydligt effektivare var det finska svedjeådret, allmänt kallad finnplogen. Denna hade använts i århundraden i det finska svedjebruket och sedan moderniserats av Dalarnas förste länsjägmästare W Dybeck. Finnplogen fick stor användning. Redan 1907 markbereddes 1500 hektar av dalaskogarnas hyggen.

Kolmodins kultivator

Andra typer av hästdragna markberedare var Kolmodins kultivator och Widéns skogsharv. Dessa fordrade en hästförare och en som körde kultivatorn. På 1950-talet syntes mera avancerade mark beredningsaggregat ute i skogarna. Ett fick smeknamnet ”Tirens suggor” och var en utveckling av klösharven, men drogs av en traktor. Snart kom SM- kultivatorn med kraftiga rivklor av stål. Tekniken var egentligen en utveckling av Kolmodins kultivator. Vid slutavverkning i dagens skogsbruk är markberedning i det närmaste obligatorisk. Även vid självföryngring med fröträd användes markberedning. De tre metoder, som används idag är harvning, fläckmarkberedning och högläggning. Den sistnämnda metoden innebär att mineraljord läggs i en hög ovanpå det omvända humustäcket.

 

Hyggesbränning. Arbete med hyggeständare på Öna utskog år 1955. Foto: Anders Sten.

 

All text & bild på denna sida är från guideboken om Siljansfors skogsmuseum & järnbruksminne

Tillbaka till kartan