Sådd och plantering

 

Sådd och plantering

Sedan 1903 har vi i Sverige haft en skogsvårdslag som kräver att den som avverkar ett skogsbestånd också måste se till att hygget återbeskogas. Det kan ske genom plantering, sådd eller självsådd.

Alla plockade kottar för frösådd

För att få frö till sådd eller plantor, samlade man förr kottar från avverkade träd. Kottplockningen sköttes av byarnas invånare, såväl huggarna själva, som deras hustrur och barn. Insamlad kott klängdes dvs torkades så att kottfjällen öppnades och släppte ut fröna. Vanligen lade man ut kottarna i sollavar, lådor som var försedda med fönsterglas som gick att reglera. Under första hälften av 1900-talet var sådd det helt dominerande skogskultursättet. Sådden gjordes av såddlag, som bestod av en fläckupptagare och en såddare. Fläckupptagningen gjordes med olika hackor och såddfläckens form och storlek berodde på marktyp och vilket ”såddmode” som då rådde.

”Nedmyllning skötes av svagare hjon eller barn”

Det var ett tungt arbete att gå före med hackan. En skogvaktare annonserar efter arbetskraft med orden: ”Fläckupptagning skötes av karlar eller starka hjon, medan sådd och nedmyllning kan göras av svagare hjon eller barn.” För sådd använde man såddkannor och såddkrattor.

SFI-hacka

 

Innan markfuktigheten försvinner sätts plantorna Under 1950-talet blev plantering vanligare, och är nu den vanligaste föryngringsmetoden. I plantskolor drivs plantor upp på friland eller i växthus. Skogsplantorna planteras helst ut på våren, innan mark fuktigheten försvinner. Plantering är även möjlig på hösten.Förr användes olika slag av planteringshackor, för att frilägga markytan och för att sätta ned själva plantan. SFI-hackan blev den populäraste av skogshackorna, men även planteringsjärn, planteringsborrar och spett användes. Skogsplantorna bars ut med hjälp av en plantbärare. Denna aluminiumlåda hade en jutvävsduk ovanpå plantorna, som skyddade barrotsplantorna mot torkning. Numera har plant sättningen förberetts genom markberedning året före. Vanligen använder man en planta med torvklump, kallad täckrotsplanta. Den sättes med ett planteringsrör.

 


Plantbärare

 

Planteringsborr

 

Den besvärliga rotsnurren Under 1970-talet odlades många plantor i kruktyper som har orsakat skogsnäringen svåra problem. Inne i dessa krukor bildar plantorna lätt en sk rotsnurr. Rotsnurren hämmar rotbildningen. Numera sätts plantorna med torvklump utan kruka. Manuell plantsättning är en effektiv metod, som dock är dyrbar. Försök med plantsättning och frösådd med maskin pågår därför. Självsådd från utvalda fröträd efter avverkning har också fått en renässans.

 

All text & bild på denna sida är från guideboken om Siljansfors skogsmuseum & järnbruksminne

Tillbaka till kartan